okejrå..

asså.

jag är sämst sämst SÄMST på att hålla er på sträckbänken. Och tänk alla fina. Tänk om ni inte hittar dit. Alla ni fina som läst här i hundra år och så ba överger jag er.

nä.

sån är inte jag.

JAG ÄLSKAR JU MINA BLOGGISAR.

Klart ni ska med.

Hit ska ni. Seså. Följ med nu.

Men det är inte färdigt. Det blir det nog aldrig. Ba så ni vet. Det är under konstruktion.


Nu är det slut…

Jag måste vidare. Ni fattar det va?

Ni som söker kommer att finna mig därute. För jag är kvar. Har ett nytt ställe jag håller på att bo in mig på. Testar. Inreder. Putsar. Fejjar.

Kanske länkar jag här sen.


När kyrkklockor ringa osv

Vi är gifta. 

Och det var alldeles underbart och härligt och roligt och alldeles underbart. Och vi är fortfarande känslobakis efter en vecka. Det var liksom bättre än vi någonsin kunnat drömma om. Vännerna. Släktingar. Familjen. Alla som kom för vår skull. 

Alla fina som hjälpte oss. Alla fina som kom. Alla fina som finns i vår närhet. Alla fina som höll tal. Alla känslor. 

La Linda har bloggat om det. Själv har jag inga bilder ännu. Men jag ger er ändå det här:

Bild

Fotona ska vi sätta oss och gå igenom med fotografen tillika barndomsvännen när vi är tillbaka i stan. Sen får jag väl fundera på hur vi ska göra med den här bloggen. Det kanske är dags att gå vidare…

Gifta sig. Very nice thing. Så himla mycket ös. Rekommenderas varmt. Även om det nog finns en anledning till att man gör det INNAN man får barn. Men så kunde vi ju slå ihop det med Eddans dop. Himla bra grej det också. Himla fin unge denna dära. 

Älskade vänner som kom. Älskade familj. Älskade Olof. 


Vi har bara festen kvar…

Bloggen.

Förlåt.

Det är inte du.

Det är jag.

Jag har inte tid. Inte lust. Inte ork. Ingen dator med mig. Etcetera.

Men vi kanske kan låta det vara så? Att vi ses lite på mina villkor. När jag vill. När jag orkar. När jag känner för det. Hoppas att det funkar. För annars måste jag lämna dig. Ensam. Kvar. Hängande. I. Internettet.

Ni vet när dagarna bara springer och kroppen går in i sleepmode. Och barnet tar de resternade krafter man har. Och skulle man mot förmodan ha några krafter kvar så har man gått och styrt upp ett bröllop med sjuttio gäster som ska gå av stapeln inom några dagar. Då finns det inget kvar till bloggen. Det är liksom bara så.

Men vi har det fint nu. Laddar inför urladdningen så att säga. På lördag. Då blir jag fru hilarious baglady. Badar i havet. Plockar blåbär. Bakar. Vilar. Byter blöjor. Tänker. Förväntansfull. Längtar. Planerar. Lär barnet att gå. Svettas.

Och vi ska gifta oss och jag längtar. Till livet tillsammans och till den stora dagen.

Och om vi inte ses mer förrän efteråt, här kommer en pausbild:

 

 

 


Livstecken

Alltså. Jag lever. Äter gott. Dricker gott. Gör gott för själen. Tar det lugnt. Vilar och umgås med min familj. Reder ut och ser över. Går igenom sånt där som man kanske tar lite för givet mellanåt. Vi har det rätt fint. Vi två. Vi tre.

Snart är jag fru. Och snart längtar jag till. Snart får komma nu.


Barnet säger…

Asså på rille. Barnet sa sitt första ord. När han käkade. Ba ”gott” och nu direktciterar jag. Ungen sa gott. Det kan ha varit tur men det känns liksom inte riktigt som det. Häftigt är förnamnet. Asaballaballt efternamnet. Nu kommer han ju säkert inte göra om det än på cirka ett år men ändå. Barnet sa gott om fisklådan.

Och bu för folk* som lägger ribba genom att säga att dens barn minsann inte ätit en endaste burk barnmat. Snacka om att inte underlätta för andra att vara bra mammor. Men så var det ju sjuttiotal och så också.

Mvh burken


Status post internet

Utan internet försmäktar jag på denna ö (Kungsholmen). Jag får förvisso lite förberedelser till bröllis klara men är ändå liksom bortkopplad fr världen. Så hej hej.

Lyssnar på ring P1 och syr vimplar. Vill bjuda fler på bröllopet men vet ej om har plats pga har inget internet så kan inte planera och vill att allt ska lösa sig helst igår. Är nervös. Dricker kaffe. Blir mer nervös. Längtar efter vår dag. Vill bara att den ska vara här nu. Fast har tusen siljoner saker att fixa innan. Är nervös, sa jag det?

Ska prata med prästen på tisdag. Också längt.

Ska prata med min tärna på söndag. Längtar och tror jag blir lugnare då. Någon beskrev det som en snöboll som man börjar rulla nerför en backe. Som växer växer…

Idag ska jag försöka ta mig in till stan och fixa lite grejs.

Tur att klänningen är hemma så jag inte behöver oroa mig för det.

Och ringarna? Well.

Och de pratar om att prostituerade ska få sjukersättning och jag får inte ihop det riktigt. Med tanke på att deras verksamhet typ inte får finnas.

Och så har jag inget internet. Och så är jag nervös nervös. Och dricker mer kaffe.

Hej från nervös_80


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 443 andra följare